Twingly statistik

29 november 2011

Vi måste agera

Hejsan regeringen!
Nu ska jag skriva en sann berättelse om hur det fungerar(inte fungerar) i vårt avlånga land. Ni har del i att samhället ser ut som det gör idag, och ska alltså ta ansvar. Oavsett vem eller vilka som regerat innan er.

En person kommer i en rejäl livskris. På fredagen är det mesta nattsvart. Mängder av tankar och gråtattacker avlöser varandra under tre dagar. Sömnen fungerar inte på minst fem dagar. Livet börjar sakteliga te sig som något den här personen inte verkar bry sig som.

Efter lite privata samtal med en vän(mig) så blir det till att ringa vårdcentralen på måndagen. Då vill man hänvisa personen till psykiatrin, men de har inte öppet på måndagar, så återkom imorgon!!!!

Jag häpnade över detta. Så jag hjälpte till efter bästa förmåga. Sjukvårdsupplysningen lyckades dela ut ett telefonnummer och där fick man ånyo prata med en människa.

Samtalet tog över an halvtimma och personen som lyssnade förstod att visst skulle det gå att skriva ut lugnande medel samt sömnpiller. Skönt, tänkte jag och den drabbade.

En timme senare ringer den där personen tillbaka.
- Nja, nu är det så att vi har inget samarbetsavtal mellan den vårdcentralen och oss. Så ring din vårdcentral direkt per omgående imorgon, sa personen.

Ridå! Nu var jag desperat som försökte hjälpa en medmänniska. Jag tog helt sonika och ringde runt i släkten. En hade sömnpiller som jag hämtade och sen trattade jag i en tablett hos den person som nästan var psykfall.

Han somnade sen och fick sova hela natten.
Dagen efter är han tillbaka och får träffa en helt vanlig läkare på vårdcentralen och som skriver ut fler tabletter. Men då hade det redan gått för långt.

Är det så här det ska vara 2011?

Ni som tycker det kan dra dit pepparn växer. Nu är det banne mig dags att vrida tillbaka klockan och se till att alla människor får den vård och omsorg de förtjänar.

Slutligen kan jag åter igen påpeka att vi behandlar människor sämre än djur. Var finns människorättsaktivisterna i Sverige år 2011?

Gör något!

27 november 2011

Klass 3-varning

På förekommen anledning finns det all anledning att varna för regeringen. På den tregradiga skalan är man nu uppe i den högsta klassen.

Klass 3: Mycket extrem regering väntas som kan innebära stor fara för allmänheten och mycket stora störningar i viktiga samhällsfunktioner. Allmänheten uppmanas att följa upp ny information på Internet, radio eller TV.

25 november 2011

Moderaterna = toastol

Skandalerna kring Carema är större än vad folk tycks tro. Kopplingar fram och tillbaka till bland annat ledande moderater gör att detta måste utredas.

Vid lite läsning om Carema och allt som händer framstår det klart att allt inte är, just det, så klart.

Kopplingar än hit och dit…virrvarret gör att moderaterna istället borde slå sig in på att koppla avloppsrör.
Hela denna skiten stinker och ska stänka tillbaka på de som dragit igång skiten.

Men moderater fattar inget och lägger locket på. Precis som man ska göra efter uträttat behov på toaletten…

Martin Mobergs betraktelser: Kompakt tystnad om kopplingarna…

Roger Jönsson(s): Fredrik Reinfeldt – Vilka kopplingar finns mellan moderaterna och Carema?

Nyheter24.se: Toppmoderaterna vägrar svara på Caremakoppling

Alliansfrittsverige.se: Toppmoderat krishanterar Carema

Vilket parti ska leda oppositionen?

- Vart tog han tv-killen vägen?
- Han blev visst nån partiledare, eller?

Fridolin är det som åsyftas. En kille med mängder av synpunkter och som syntes flitigt i pressen innan han blev ett språkrör. Miljöpartiet har inte alls den geist och svung runt sig längre som de hade innan.

Att hitta ersättare till Wetterstrand och Eriksson kan inte varit lätt. Men miljöpartiet har nu skjutit sig i foten. Så känns det i alla fall. Varför skulle man fortsätta med delat ledarskap?

Jag tror nämligen att det är just det som gjort att Fridolin tystnat. Han går där med sin fotboja och kan inte ge sig ut i debatter som han hade önskat.

Det är synd! Oppositionen har ju faktiskt straffmål, utan målvakt, att slå in på minoritetsstyret.

Vilket parti ska ställa sig i fronten och påbörja ett riktigt oppositionsarbete värt namnet i en sann demokrati?

Det enda rimliga

Jag har nu tappat allt tilltro till allt vad politik heter. Så illa är det faktiskt. Sedan valet i höstas 2010 har man mest pratat om personfrågor av ledare, inte politik.

Detta är en urkass glidning som givetvis gillas av sittande styre. Deras politik synas allt mindre i sömmarna medan det pågår strider i oppositionen.
Sossarnas motståndare är dem själva. Det har vi sett inför öppen ridå. Smått pinsamt. Men det var ungefär de strider som också Reinfeldt fick ta en gång i tiden.

Nu tycker jag ändå att vårt samhälle har gått för långt när det gäller vinstmaximerande i varenda vrå. Det parti som helt tar avstånd från att det ska bedrivas privata bolag inom skola, omsorg och vård, kommer i alla fall få min röst.

Att inte ta avstånd från detta är fel ur alla aspekter.
Kritiker mot mig menar att det finns också dåliga kommunala inslag inom dessa sektorer. Absolut, är svaret.

Men vad är det som drivit fram att det blivit så? Den knäckfrågan ger svaret och då kommer fram till det enda rimliga.
Förbjud privata bolag inom skola, omsorg och vård!
Svårare än så är det inte.

22 november 2011

Idiotförslag igen- vad var att vänta?

Nån måste ta regeringen hårt i öronen och säga till dem att de är ute på en resa med landet Sverige som kommer sluta illa.

Nu vill man införa speciella skatteregler för bland annat idrottsstjärnor som ska spela i svenska klubbar. Helt kass och förkastligt så det bara smäller om det.

Vi ska nämligen veta att idrotten redan idag inte bara är av godo. Ta vårdköerna som exempel. Är du minsta lilla lokala stjärna så går du före allt och alla.

Och nu ska regeringen införa skattelättnader för klubbar som erbjuder divorna över 88.000 kronor i månaden.

Fantasilöner för de flesta av oss medborgare. Och har man råd betala sån summor så ska man banne mig betala in skatter också. Det här landet är på ett sluttande plan, men nu åker hela rasket närmare den definitiva ättestupan.

Stoppa galenskaperna!

 

Fotbollskanalen.se: Ny expertskatt gör det billigare att värva utländska stjärnor

Expressen: Ny expertskatt öppnar för importer

18 november 2011

A-kassan måste bara höjas

A-kassan är ett stort skämt. Om du som har ett tryggt arbete idag tror att den är en bra försäkring, så kan jag avslöja att det är den inte.

Dess värre vet man ju aldrig heller vem eller vilka som ska bli arbetslösa numera.
A-kassan har inte förändrats sedan 2002. Det är alltså nio  år sedan man justerade ersättningen! Om du tror att varor och tjänster fortfarande ligger på en betalningsnivå som 2002, då är det ju lugnt…

Men nu är det inte riktigt så. Allt har gått upp. Mat, hyror, rubbet, allt har blivit dyrare på dessa nio år. Samtidigt så ska alltså inte a-kassan regleras.

Den medvetna politiken som alliansen kör vidare på medger att arbetslösa, sjuka och pensionärer ska dräneras på pengar så att skaten kan sänkas för de som redan har mycket.

Man mår illa i Reinfeldts nya Sverige!

Det enda rätta med a-kassa och alla andra försäkringssystem borde vara att de får följa utvecklingen i samhället som allting annat. De ska alltså vara indexerade. Allt annat är oacceptabelt.

Veckans gapskratt fick jag i veckan då en mediestrateg måste tänkt till inom partiet kd. kd gick ut och berättade att det minsann inte alls var moderaternas äldrepolitik som genomfördes i landet, utan alla idéer kom från just kd.

Inte speciellt smart att kasta fram det just nu när den ena vårdskandalen efter den andra duggar tätt. Mediestrategen bör nog söka annat jobb…

UPPDATERAT: Ser på eftermiddagen att Ingvar Persson på Aftonbladet gjort en intressant  ledare i detta ämne…

Aftonbladet: Ledare: Ingvar Persson: Vårdskandalen ger inga politiska poäng

16 november 2011

Har Carema sponsrat M?

Rubriken kommer från ett ledarstick i dagens Aftonbladet, signerat Anders Lindberg. Det är en bra fråga. Och den skulle givetvis ställts för länge sedan. Hur har dessa kopplingar till politiker kunnat förbises?

Om det är sant det som Anders skriver så finns det frågor att ställa. Varför har inte media kollat alla dessa bolag tidigare?
Kopplingen som nu görs till moderaterna i ett bolag är så oroväckande att alla larmklockor borde slå.

Aftonbladet: Ledare: Anders Lindberg: Har Carema sponsrat M?

15 november 2011

Floskler - ord utan betydelse

Alla som rör sig inom sportens värld vet att den är full av floskler.

Även jag har genom året strött dem runt mig. "Spela med kniven mot strupen". "Liv och död".

Listan kan göras lång. Men nu ska jag berätta om en riktig match som avhandlats. Alltså en match som handlar om livet och döden. Detta är inte som i sportens värld. Sport är underhållning, inget annat.

I ena hörnan står min far och i den andra cancer. Spelupplägget är att vara bäst i tre matcher. Man kan sålunda vinna med 2-0.

Starten för matchandet är ganska exakt för ett år sedan. Upptakten var ganska lugn och det verkade som att de båda kombattanterna kände sig för i inledningen. Min far tycktes få ett litet grepp i matchen innan jul. Han ledde lite på poäng, tyckte jag som åskådare. Men hans motståndare, cancern, kontrade snabbt tillbaka och till slut gick cancern hem med en seger. Marginalerna var ganska stora och det fanns egentligen inte mycket att göra.

Returmatchen började i samma stund som första matchen var över. Två trötta motståndare hade nu haft en kamp på ett halvår bakom sig. Båda inledde ganska uruselt och ingen tycktes ta kommandot.
Det visade sig vara en ren fint av cancern. Därför att när far slappnade av och skulle sätta in sin nådastöt hade han tydligen lämnat en blotta.

Det kom som en blixt från klarblå himmel. Sekonden började räkna ut min far. Det såg allt annat än ljust ut och midsommarfirandet var nu allvarligt hotat.
På nio kom far på benen. Mager och minst sagt eländig. Krafter fanns knappt att stå på. Men han mobiliserade nu all kraft för att sätta in en rak höger.
Den träffade motståndaren med våldsam kraft och plötsligt var nu matchserien utjämnad till 1-1.

Tredje och direkt avgörande matchen började efter fyra veckors uppehåll i juli. I augusti skulle finalen påbörjas. Den skulle hålla på nästan tre och en halv månad. I inledningsfasen var det ånyo cancern som storspelade. Ja, det var spel mot ett mål och utan målvakt, faktiskt. Motgång på motgång radades upp och det var snart ett så stort försprång att far verkade ha gett upp.
Men, som den gamle tyngdlyftare och motocrossförare han en gång varit, så kom han in i matchen. Efter mycket slit och bök var det faktiskt kvitterat i finalen.

Jag jublade. Jag grät av lycka och tjöt med mina hurra-rop. Vi började så sakteliga planera en totalseger. Vi planerade in vad vi skulle göra under senhösten och vintern.

Då small det till igen. Denna gång var det cancern som gjorde första utfallet.
Efter den stöten kom aldrig far tillbaka. Sakta men säkert ströps istället alla möjligheter.
Min far dog tidigt på morgonen den 10:e november. Cancern vann.

- Jag vill ligga i en minneslund. Gärna på en solig plats, hade han sagt till mor.
Så blir det också.

Program-tips

Open Office har jag hyllat länge. Men nu måste jag erkänna att det finns bättre saker.

http://www.libreoffice.org/

Där har ni programmet som slår ut alla andra office-program. Open Office har ju av någon anledning slutat att uppdateras.
Anledningen kan möjligen vara att några utvecklare gått över till Libre Office.

Testa programmet och du är fast. Jag har kört det under en vecka och slängde genast ut Open Office.
Programmet är givetvis också gratis.

10 november 2011

Sista sommaren med pappa

Ett tungt dygn läggs nu till handlingarna. Min far lämnade oss för gott hemma i sin säng kl. 03.35. Kroppen orkade aldrig besegra cancern och ett års helvete av lidande är över.

Lidandet har varit enormt. Mycket svåra smärtor har han dock kunnat få hjälp med. Personal inom sjukvård och hemsjukvård har gjort allt i deras makt. Det vill jag tacka för. Ingen skugga eller skuld kan läggas på deras axlar.

Men jag förbannar regeringen som släppt loss alla aktörer med apotek. Det finns numera aldrig livsviktiga mediciner hemma. Är de sedan dyra så måste man helt enkelt beställa. Ibland kan det bli en väntan på flera dygn. Som alla förstår går det inte när det handlar om smärtlindring eller andra livsviktiga mediciner.

Droppen var en gång när vi åkte in akut. Smärtan hos min far var då enorm. Vi ville att de skulle sätta in morfin. Men det fanns inte! Och då pratar vi om en akut åtgärd på ett stort sjukhus.

Besparingarna slår nu stenhårt mot oss vanliga medborgare. De rika klarar sig och har säkert sett till att lista sig för privat vård och där finns säkert enorma resurser när det behövs. Kvar är alla vi andra.

Därför förbannar jag regeringen att den har urholkat våra sociala försäkringar. Vi är numera ett u-land när det gäller a.kassa, sjukvård, och vad ni vill. Skattesänkningar är viktigare än allt annat, tydligen.

Om ni alla visste vilket helvete jag genomlidit under ett år, så skulle ni fatta. Jag kan inte ens sätta ord på all den vrede jag bär inom mig, mitt i en sorg att ha förlorat en nära och kär person.

För över en vecka sedan klappade jag ihop totalt. Jag hade kört fast med att få fram mediciner och körde långa sträckor i min kamp för att hitta det som min far behövde. På eftermiddagen efter att ha lämnat över allt till hemsjukvården så svartnade allt för mig. Jag ringde och ville ha hjälp. Inte minst behövde jag ha lugnande medel på dagen samt få nåt som kunde få mig till att sova.  

Min kropp var helt slut när den sa stopp. Jag hade inte sovit på en vecka. Efter flera timmars ringande kom jag fram till en som lovade hjälpa mig. Han skulle prata med en läkare och lovade återkomma på telefon när medicin var utskrivet.

Då kände jag stor tacksamhet. Ett par timmar senare kom dråpslaget.
- Det tycks inte finnas något samverkansavtal mellan oss och den vårdcentral du tillhör. Vi kan inget göra. Imorgon måste du åter kontakta dem så du får hjälp, sa en röst till mig.

Jag däckade med telefonen i handen. Skakade och grät om vart annat. Räddningen blev en släktning som hade piller man kunde sova på. De har jag knaprat på sedan dess. I över två veckor nu.
Idag fick jag också ta mig akut till vårdcentralen för att få ut mediciner till mig. Lyckligtvis var det den läkare som bara timmar innan besökt min far.

Hon förstod min situation och la sin hand på mitt knä. Jag bara skakade i stolen. Tårarna rann utmed kinden och jag har aldrig känt mig så ynklig i hela mitt liv. Jag vet att det inte är bra knapra på piller, men i vissa situationer är det enda vägen.

Enda vägen för sittande regering är också att de kastar in sin handduk. Jag vill inte bo i ett sånt här land som inte tar hand om sina medborgare på ett bättre sätt.

Ett rejält uppror behövs som slår vakt om våra socialförsäkringar, omsorg, vård och skola. Någon gång kommer det drabba dig också. Det är en tidsfråga.

Förbannade regering!