Twingly statistik

28 april 2010

Djävla gubbar

Jag är ingen direkt fan av Mona Sahlin.
Men det finns ju gränser ändå. Hon sköter sig ganska bra, tycker jag.

Så dimper då dessa djävla gubbar upp som heter Littorin och Odell och pratar choklad!
Ett påhopp som inte ens når upp till underlivet. Det liksom fastnar redan vid ankeln.

De pratar om att låna.
Är det inte det regeringen själva gör för att få till skattelättnader?

Lägg ner, säger jag bara.
Om man fortsätter i samma stil så kommer det slå stenhårt tillbaka.
Oppositionen kan å sin sida damma av lite om hur det sist gick för Sverige med borgerlig regering.

Jag kan svara: Det gick käpprätt åt helvete!

Vi vanliga väljare vill inte ha denna förbannat dåliga debatt. Om ni håller på och stänker dynga på varandra så kommer det sluta med att allt fler stannar hemma från valurnorna.

Därför har ni, kära politiker, ett stort ansvar.
Man tar dock inget ansvar genom att bete sig som om man inte ens lämnat sandlådan.

Å andra sidan får faktiskt småbarn lära sig vad som är rätt och fel.

- Det är inte okej, brukar ett glin på knappt tre år säga till mig.
De orden passar jag vidare till Odell och Littorin.

 

DN: KD-tal om.....fick rödgröna att ilskna till

27 april 2010

Försäkringskassan har strul

Försäkringskassan har grus i sina motorer just nu.
Inget fungerar.
Möjligen är det aska från Island som gör att det hackar.

På telefon kommer ingen fram.
Via mail blir det felmeddelande.

Allt beror på att folk inte får in sina pengar på sina konton.
Någon allmän information om detta strul tycks vi inte få från myndigheten.
Det är märkligt!

För så fort jag själv får något ändrat är det dödsviktigt att meddela olika myndigheter.
Men att de ska rapportera om förändringar tycks inte vara så viktigt.

Just nu sitter flera hundratusentals människor som på nålar över att inga pengar kommer in på deras konton.

24 april 2010

Konsten att få till ett cv

Jag har alltid tyckt om att hjälpa människor.

Numera arbetar jag som nån slags arbetscoach och hjälper arbetssökande om allt möjligt.
Det kan vara att få till en ansökan, fixa ett cv, eller vad som helst.

För ett tag sedan satt jag och hjälpte en liten grupp personer med sina cv. Det pustades och stånkades rejält framför skärmarna.

Många tycker av någon anledning det är jobbigt skriva ett cv. Meritförteckning sa man förr i världen, värre än så är det inte.
Men ordet meritförteckning är inte gångbar till en bra översättning. Däremot vet alla vad cv är.

En kille ville jag skulle ta en titt på just hans cv. Per omgående såg jag ett par enkla fel som måste fixas.
- Ta dig en kopp kaffe. Gå sen tillbaka och titta på ditt cv. Säg till när du gjort det, sa jag.

Efter en kvart ropade han igen.
Jag såg det uppenbara felet igen. Några mindre saker var rättade. Men det stora felet var kvar.

- Är det jobbigt detta? frågade jag.
- Ja, riktigt jobbigt.
- Rent av skitjobbigt? fortsatte jag.
- Mmmmmmmm, blev mumlet till svar.

- Märkligt. Du skriver att du kan olika språk i både tal och skrift. Men stava till ordet cv kan du inte utan att skifta om bokstäverna.

Ridå! Och sedan ett rejält gapskratt från flera håll och kanter.

21 april 2010

Vaddå raps?

Hur ser egentligen raps ut?
Alltså innan det står där och fyller stora arealer med sina gula blommor.

Tanken slår mig efter att ha fått en fråga. Jag var nämligen ute och spanade på fågel. Ganska mycket fågel i rörelse var det över ett par åkrar.

Tofsvipornas flykt går inte att ta fel på eller hur sånglärkan flyger upp och sedan spelar för fullt.
Sånt vet jag. Men raps…?

- Var det i rapsfälten? undrade en vän.

Man känner sig mer än lovligt dum, kan jag intyga. Vad var det egentligen som växte pyttesmått på åkrarna?
Några små ynkliga blad var allt man kunde se.

Efter lite tänkande kom vi överrens om att det måste vara raps.

20 april 2010

Slitvargarna

Slitvargarna syns nästan aldrig.

De finns i alla föreningar. Jag lovar. Dessa människor som nästan gör allt för sin klubb, förening eller vad det nu är.
Slitvargar brukar man kalla dem.
Oftast ser vi dem inte heller.
Och det är väl det som är det mest sorgliga i sammanhanget.

Varje förening som bedriver någon form av verksamhet ska varje år utse "Årets Slitvarg".
Tycker jag.
Passa på när årsfesten ändå ska dammas av.
Uppmärksamma de som verkligen gör ett gott arbete.
De här slitvargarna tillhör inte heller det lustiga släktet som bara ska ha betalt för att göra nåt.

Istället är det tvärtom. Slitvargen betalar utlägg ur egen ficka och tycker att det är helt okej. Skickar inte in någon räkning på de små beloppen heller.
Precis allt kostar pengar. Telefon, datorer och vad ni vill.
Inget är gratis. Ändå finns slitvargen där och ställer upp med än det ena än det andra.

Jag känner flera stycken såna människor som offrar många, många timmar i veckan. De har omkostnader för en del saker, men skulle aldrig, säger aldrig, komma på tanken att ens skicka en räkning till en kassör.
Vad får de då för detta?

Ja, ibland ingenting. Inte ens ett sketet litet tack. Oftast tar en förening det för givet att slitvargen ska ställa upp. Nåt annat finns liksom inte på kartan.
Flera såna här personer brukar sluta i en förening med dunder och brak.
Det kan vara med en bitter eftersmak.

Slitvargen ska man vara rädd om. De blir allt mer utrotningshotade. Allt fler frågar: Och vad får jag för ersättning? innan de tar på sig något.
Såna personer har direkt missat vad ett samhälle är för något och den sociala kultur som gjort att vi människor kommit dit vi är idag.
Folk som ska ha betalt för precis allt är inga dåliga människor. De har bara inte fattat galoppen.

Just när detta skrivs går min telefon varm. Det är diverse hit och dit som ska fixas, ändras, göra om etc. Ett helt koppel med slitvargar(inte jag) som engagerar sig så man nästan blir tårögd.
Ingen av alla dessa slitvargar skulle komma på tanken att ens skryta om det enorma arbete de gör.
Finanssläkten Wallenberg hade som slogan "att verka i det tysta".
Precis som slitvargen.

Därför är det dags att verkligen lyfta dessa människor!

19 april 2010

Fredrik Virtanen

En av Aftonbladets nöjesskribenter, eller journalist, eller vad han nu kallas för, heter Fredrik Virtanen.

Han spekulerar vilt kring askmolnet och dess betydelse framöver. Inställda konserter och annat.

Kanske också ett inställt bröllop!!!
Det är just i dessa rader som en ganska fin känga slängs i nyllet på journalister.

Jag ber att få citera Fredrik Virtanen:
”Så långt allt gott. Men – och här blir det obehagligt – det vore riktigt otäckt om Hovet tvingas ställa in bröllopet mellan kronprinsessan Victoria och gymägaren Daniel Westling på grund av att långväga fina gäster inte kan ta sig till Stockholm den 19 juni.

Att döma av att medierna lagt ned nästan all annan journalistisk verksamhet för att lyckas bemöta svenska folkets groteska intresse – oavsett vilken åsikt man har om kungahuset – för denna obsoleta parbildning så kan det bara betyda en sak: kollektivt psykbryt.”

Det är bra skrivet och det enda som är värt att läsa, egentligen. Raderna är vassa och jag undrar faktiskt hur många andra journalister som också tycker detsamma.

Jag vågar påstå att det är majoriteten av hela journalistkåren. Proportionerna är helt enkelt så överdrivna att det finns verkligen ingen hejd på eländet.

Man skulle kunna påstå att det är slags “positiv” mediedrev. Det ena mediet ska ha mer än den andre, sen rullar drevet igång.

Drevet är för mig bara dravel.
Det är dags att som seriös journalist ta tag i frågan.

 

Aftonbladet: Fredrik Virtanen: Skönt, nu kan vi slippa WASP

17 april 2010

Askmolnet

Vilken djävla tur att ett askmoln har dykt upp då!

Äntligen kan bland annat Aftonbladet släppa det förbannade tisslande och tasslandet om kungahuset.

Dess värre finns det också mängder av andra moln på den svenska himlen.
Arbetslösheten är fortfarande mycket hög. Detta är en riskgrupp som kommer att hamna inom omsorgen inom kort.

Alla vet nämligen att arbetslöshet är lika med ohälsa.
Om detta kan givetvis inga stora drakar skriva om.
Nej, sånt skit ska man inte skriva om.

Bättre att skriva om sladder hit och dit. Vem som sätter på vem, och vem som ska göra slut med vem, vem som är otrogen, vem som ska operera sig och inte göra det osv.

Ja, sånt är ju verkligen en journalists högsta dröm om att få bevaka och sedan göra reportage om. Varför dessa människor ska ha nån speciell utbildning för att skriva om sladder är det dock ingen som begriper.

Var fan är alla duktiga journalister?

Aftonbladet: Flygtrafik tidigast måndag

DN: Askmolnet och flygtrafiken

15 april 2010

Aftonbladet ska skämmas!

 

Öppet brev till Jan Helin:

 

Men hallå Aftonbladet!!!

Skärpning nu! Över tio sidor redan denna vecka om kungahuset.
Jisses då!

Svensk Damtidning ligger i lä. Aftonbladet kör om den skitblaskan.
Detta tror jag är ett generalfel av bland annat Jan Helin på Aftonbladet.

Det är för höga farao inte den typen av skit man vill se i en så kallad kvällstidning.
Att skriva massa skvaller om kungahuset är ju bara trams, som Carl Lidbom hade sagt.

Bättring!
Sätt journalisterna till att knäcka nyheter istället. Att det är valår, konflikt på arbetsplatser, haveri från regeringens sida i fråga efter fråga…är några enkla exempel på vad som kan skrivas om.

En rejäl serie om miljonprogrammen vore inte heller fel. Där finns massor att ösa ur.
Ja, Jan Helin du får faktiskt tipsen helt gratis.

13 april 2010

Dags för en ny pudel av regeringen

Yrkeslegitimationer för lärare?
Bra eller dåligt?

Jag tror inte ett jota på detta. Det finns redan idag inom vissa yrken där man har legitimationer. Man kan väl säga att det fungerar “si-så-där”.

En myndighet ska övervaka att lärarna sköter sig, annars dras plastbrickan med legitimation in. Krångligt och dumt.

Skolans brist numera är en helt annan. Krångliga regler kring bland annat betygssystem, på tok för lite vuxna på plats, massa konstiga planer som ska genomföras etc.

Listan är lång på saker. Men kunskapsmässigt blir det inte bättre. Numera går ungdomarna nio år i grundskola och minst tre år på gymnasium.

Ändå kan de ingenting om livet! Vad får de lära sig? Det vore bättre lyfta en sån central fråga.
Jag har fortfarande inte lärt mig ett skit om pluskvamperfekt och allt vad det nu hette.

Regeringen tror att detta är nån slags lösning med legitimationer. Det är fel. Statusen höjs inte.

Istället kommer skolorna att bli uppdelade som arbetsplats. Några ska ha legitimation, några andra inte.
Vad ger det för signaler?

Lämplighet tycks vara ett ord som inte alls får finnas. Alla som gått i skolan vet att det finns många duktiga lärare, men också de som är dödströtta och inte lyfter elever.

Regeringens förslag ska givetvis kastas i papperskorgen. Gör en pudel och rädda lite av era ansikten.

Låt lärarna arbeta med det de ska. Och inget annat!
Sätt in fler vuxna i skolan. Två vaktmästare har bättre koll än en halvtidare exempelvis.

Alla som arbetar på en skola har en fostrande och lärande roll. Oavsett vad de sysslar med på arbetsplatsen. Detta tycks också vara något som inte ska räknas in.

Ärligt talat tolkar jag regeringens utspel mer som ett hot än ett löfte. Ni är inne på helt fel spår.
Statusen kan höjas med mer pengar i lön, låta folk jobba med det de kan, sätta in mer resurser i form av fler vuxna.

Att komma fram till det behöver man inte ens göra en utredning. Det räcker gott och väl att som jag arbetet och sett med egna ögon.

Goddag yxskaft, regeringen!

DN-debatt: Vi inför yrkeslegitimation för Sveriges lärare 2012

12 april 2010

Respekt för äldre

Det är en märklig scen som jag ser utspelas idag.
Jag sitter i en park och försöker som alla andra få lite vårsol.

Vädret är ganska skönt och det finns fler än jag som sitter där och kisar i solen.

Lite längre bort sitter en tjej tillsammans med en äldre dam som sitter i rullstol. Förmodligen arbetar tjejen inom omsorgen och har fått i uppdrag att köra ut den gamle i det fina vädret.

Scenen är perfekt. Så långt.

Därför att under den kvart jag sitter där, så sitter tjejen konstant och pillrar med sin mobiltelefon. Detta medan den gamle då och då tycks säga nåt.

Tjejen släpper banne mig inte fokus från sin telefon. Den går före allt just nu. Två skilda världar möts där, men ändå inte.

Själv blir jag mest irriterad över hur man kan vara så nonchalant mot den gamle. Ett tag vill jag gå bort och slita mobilen ut tjejens händer och säga ifrån.

Tänk om hon istället hade ägnat tid åt att fråga hur den gamla damen hade det förr. Då skulle tjejen få sig en livsberättelse värd namnet.

Att sitta där och trycka på en djävla mobil!
Fy skäms.

10 april 2010

Tolgfors och helikoptrar

Gårdagens debattinlägg av försvarsminister Sven Tolgfors var som man hade kunnat ana.

Inget nytt alls under solen. Svensk försvarsindustri ska enligt Tolgfors inte finnas. Saker ska köpas klappat och klart och fungera.

Dessa inköp ska göras från andra länder.
Och att vi måste ha fungerande helikoptrar i exempelvis Afghanistan lyfts upp flera gånger som ett gott exempel, enligt Tolgfors.

Tolgfors tycks inte förstå att Afghanistan måste svenska försvaret lämna. Vi ska inte vara där. I alla fall inte tillsammans med USA.

Hur detta kan vara svårbegripligt, har jag svårt att förstå. Ibland undrar man verkligen efter vilken agenda Tolgfors arbetar efter.

Nato smyger närmare och närmare oss. Snart har vi ingenting kvar av försvar. Och ja, då måste vi in i Nato, oavsett vad vi tycker.

Värnplikten försvinner, svensk försvarsindustri får allt mindre att arbeta med etc.
Tecknen är tydliga på konstiga politiska beslut.

Vad Sverige behöver är en svensk försvars- och utrikespolitik som går över blockgränserna. Detta är faktiskt en fråga som man måste lösa över alla partier.

Vi kan inte bo i ett land som ständigt ändrar och politiserar kring dessa viktiga ämnen.

Försvarsministern har verkligen mycket att stå till svars för.

 

DN-debatt: Så här löser vi problemen med helikoptrarna

Förbifart Alliansen

Förbifart Stockholm är ett dåligt projekt. Det ska läggas ner innan man börjar gräva och förstöra i Stockholm.

Samtidigt vill jag lansera “Förbifart Alliansen”.

Vi ska förbi Alliansen och låta helt andra styra detta landet.

9 april 2010

Men hallå?

Min telefon ringer.
Det är min far som ringer från sin mobil till mig.

Jag svarar.
- Kan du slå oss en signal i hemmet, stressar han fram och lägger på.

Kvar står jag som ett fån i andra änden.
Så jag ringer givetvis hem.

- Vad bra! Telefonen fungerar. Vi har haft lite problem och fått köra med mobilen ett tag. Jag ville bara kolla att telefonen verkligen fungerade, svarade min far.

- Men du kunde ju ringt själv och kollat, menar jag.
- Ähh fan, tänkte inte på du!

8 april 2010

Man ser det man vill

Loggor? Hur viktiga är de egentligen?

I två år har allsvenskan, damallsvenskan och superettan haft nya loggor. Så nu är de inte nya längre.
Men det är först i år jag tänkt och verkligen sett dem.
Allsvenskans logga blev jag inte ett dugg klok på när jag såg den första gången. Dels var loggan publicerad i litet format, sen gick den i svart/vitt också.

Då trodde jag det var en logga om globen, kanske nåt med golf? Jag såg helt enkelt inte att det skulle vara ett "a" i loggan. Såg istället det andra.
Så enkelt är det att missuppfatta saker och ting.

För svensk fotboll tog det ungefär ett år ta fram de nya loggorna. Genomslagskraften i detta kan diskuteras. Hur som helst, loggor är viktiga symboler och det måste per automatik vara självklart vad det handlar om.
Det är det som är det svåra.

6 april 2010

Läs detta!

Gå in på DN-debatt och läs!

Det var precis detta som jag varnade för när det gäller regeringen. Då blev jag kallad idiot av folk som röstar borgerligt.

Undrar vad de säger nu?

 

DN-debatt: “Regeringen har försvagat skyddet av vår svenska natur”

Skrämmande argumentation

“Ett rimligt krav är att regeringen tillsätter en statlig utredning om hur mycket de människor som har kommit hit de senaste tio till femton åren kostar i offentliga utgifter och tillför i skatteintäkter. På så sätt skulle vi äntligen kunna få en öppen diskussion om det mångkulturella samhällets för- och nackdelar ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.”

Detta skriver en som heter Gunnar Sandelin på DN-debatt.

Jag blir rädd när såna här debatter kommer upp. Alltså när det ska handla om kronor och ören. Det gör mig så förbannad att jag börjar morra likt en galen hund innan anfallet.

Om vi nu har en regering som lyckats skära ner skatterna med i stort sett 100 miljarder och som fortsätter sälja ut statliga bolag; då kan vi ta hand om folk från andra länder också!

Att göra som Gunnar föreslår bevisar egentligen ingenting. Det finns ju andra värden än pengar.

Jag har börjat läsa DN mycket kritiskt sedan jag läst ett flertal, både artiklar och debatter, som nästan uteslutande ifrågasätter flyktingpolitik.
Man kan inte säga att den inte är kritisk, utan nästan alltid har en liten brunskjorta bakom sig.

Sånt skrämmer.

En kritisk granskning av den rådande flyktingpolitiken kan vara mycket sund. Den ska vi ha.
Att inte vi har en fungerande flyktingpolitik beror till allra största del på EU. Inget annat.

Man kan undra hur folk kan färdas genom många länder i Europa för att slutligen bli flyktingar i Sverige. Detta visar att i Europa skiter man fullständigt i de regler och lagar som gäller.

Ändra på det!

 

DN-debatt: “Journalisterna mörklägger sanningen om invandrarna”

5 april 2010

Rolig läsning

I dagens Aftonbladet skriver Göran Hägglund på debattsidorna.

Men det är rolig läsning. Ja, riktigt kul. För det han skriver kan man rimligen inte ta på allvar.
Omöjligt!

“Så mycket som möjligt av en människas liv ska avgöras vid det egna köksbordet, där den egna verkligheten alltid är utgångspunkten.”

Och politiker och andra proffstyckare ska respektera de beslut som fattas där.”

Skriver Hägglund. Fina ord. Verkligen fina.
Men de håller givetvis inte ett dugg vid en granskning om hur ett samhälle fungerar och är uppbyggt.
Detta borde också Hägglund förstå, men det är klart är man kristdemokrat, så kanske det finns ursäkter…

Debattartikeln avslutas med:
“Det är köksborden som gäller. 2010 blir året då verklighetens folk gör sitt val.”

Lite gulligt och puttenuttigt är det allt skrivet. “Verklighetens folk”. Smaka på de orden…

Vi har inte varit verkliga innan?

Nä, problemet är ju att politiker inte lever i just verkligheten.
Därför kommer valet 2010 att avgöras av de politiker som bäst kan analysera verkligheten. Nu känns många debatter bara löjliga och rent ut sagt som en skymf mot folk.

Nu vill jag ha en valdebatt om hur detta landet ska styras de kommande åren. Inte vad som varit, utan vad som komma skall.

Jag vill också veta hur det ska gå med välfärden.
Förklara hur en person som bor själv ska kunna leva på att få ut 9.000 kronor?
Förklara det, Hägglund? Det är du och din regering som ligger bakom att många får leva under dåliga förhållanden.

Stoppa sen privatiseringsvåldtäkterna! Att sälja ut landet Sverige gör oss knappast bättre. Varför ska inte staten kunna tjäna en krona på ett företag, så att dessa pengar sedan går tillbaka till folket? På det viset håller man också nere skatterna.

Nä, nu när jag sitter och tycker detta vid mitt köksbord så har jag ju rätt. Givetvis!

Våra politiker behöver verkligen komma ner till köksbordsnivå för att förstå hur det ser ut i landet.
Det är trots allt våra politiker som styr vilka enskilda val vi människor kan göra.

 

Aftonbladet: Debatt: Beslut ska tas vid köksbordet

1 april 2010

När blänger man?

Hur länge kan man titta på en människa utan att det går för långt?
Eller är denna tid i allra högsta grad personlig så att den varierar?

Jag vet inte.

Men häromdan tittade jag på en ung kvinna. Jag tittade flera gånger. Kunde inte låta bli. Snygg som fan var hon. Mycket tilltalande att beskåda, om ni frågar mig.

Jag började titta eftersom jag tyckte mig känna igen henne. Sen slog jag bort blicken. Tittade igen lite senare, det kunde ju vara hon, trots allt.

Ja, kanske det var hon. Men säker var jag inte.
Så det blev en tredje gång jag tittade.

- Vad fan glor du om? sa den kvinnan.
- Jag tyckte först det var min ena systers dotter, sa jag.
- Men blev lite osäker, därför tittade jag.

Hmrpf! Var väl ungefär vad svaret blev. Hon trodde mig givetvis inte. Men det var sanningen.
Det är liksom inte kul att få misstanke om att vara ful gubbe.

Å andra sidan: att bli sedd sägs ju vara det som många vill bli. Så då måste man ju också tillåta folk titta.
Går sedan unga kvinnor klädda i utmanade kläder så får de faktiskt räkna med att män tittar.

En ung kvinna erbjöd jag i vintras en jacka när hon handlade i ett varuhus. Hon spatserade runt som på den värsta catwalken.
En blus som var uppknäppt långt ner och visade mer än den dolde.

Klart man tittade!
Och nej. Jackan jag erbjöd passade uppenbarligen inte det lilla våpet.