Svenska spraket

Mohammed kommer emot mig stora steg. Det lyser runt honom, han är glad.

- Åhh, fi fan, alltså! Jag ska bli avvokat, alltså. Säger han och ger mig en kram.

- Ehhh, va? Advokat?
- Ja, fi fan. Nu djeflar jag snart jobbit ha.
- Men du körde ju truck och lastbil, nu bli advokat?

Ja, så där höll vi på ett tag. Han sprudlade av glädje. Han hade hittat en utbildning som skulle ge honom ett drömjobb. Men vad det var för typ av utbildning det begrep jag banne mig inte.

Advokat var liksom uteslutet. Nä, Mohammed kunde nog lite för lite svenska också för det…

Vad var det då Mohammed hade hittat?
Jo, att i nästan alla jobbannonser stod orden “adekvat utbildning”.

- Fi fan. Jak måste fixa dé. Tror du formedlingen kan fixa sånna dära bildningar?

Konsten att ragga

Det är inte ofta man är inne på en bank numera. Man kan ju göra det mesta med all möjlig teknik.

Fast nån gång om året åker man på att ta sig in till en levande människa och flytta lite saker hit eller dit.

Häromdan var ett sånt läge. Givetvis fullt med folk i kö och nummerlappen talade om att det var 20 personer före mig.

Men de jobbade på bra och efter 25 minuter var det min tur.
Jag gick fram till kassörskan som jag spanat in i över 24 minuter. Hon var så grann, så grann. Eller man kan säga snygg.

Hennes två bröst gjorde mig extra salig. Varför jag gillar bröst? Börjar ana att det har med att jag ammade som barn…

Nä, jag vet inte. Men tycker det är fint med bröst. Och framför mig stod nu en liten kvinna med farligt snygga bröst. Inte dolde hon dem heller.

- Här ska du skriva på, sa hon och böjde sig fram.
Jag sa inget. Böjde mig fram och såg ända ner till naveln på kvinnan.

- Näääj! vrålar jag inombords. Sansa dig nu, Karlsson. Inte titta så.

Så när jag skrivit klart går blicken rakt upp i taket. Kollar lite på en lampa, brandvarnare och sånt, ni vet.
Då slår det mig att mina ögon börjar fladdra runt som den värsta tänkbara knarkare.

Sedan sitter det säkert nån och kollar på övervakningsfilmen.
- Fan, grabbar. Kolla in denna skummisen. Han rekar i lokalerna. Tittar i tak och på golv, fönster och dörrar. Sätt span på honom nu.

Tror jag de säger alltså.

Ögongodiset framför mig arbetar på som om ingenting händer eller sker. Själv snurrar det i skallen av bara den.
Jag tänker att jag måste lära mig hantera situationer som dessa bättre.

Efter ett par minuter är jag åter ute i friska luften. Vilken pärs….

Dryga kvarten senare ringer min telefon.
- Jo, hej, bla, bla, bla.. det var kassörskan.
Jag hade glömt få ett kvitto av henne, nu fanns det utskrivet och klart, hon undrade om jag var i stan och kunde titta in och hämta det.

- Nä, sa jag.
Föreslog en pub klockan åtta på kvällen istället.
(Vad jag fick detta ifrån vet jag inte, det bara small till liksom)

Det fnittrade och kvittrade till i luren.
Och jodå, det var en helkul kväll.

Busiga trix av trio

Det trodde ni inte.
Men det är statsminister Fredrik Reinfeldt och finansminister Anders Borg tillsammans med arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin som är hjärnorna bakom den fräcka stölden i Polen.

Entréskylten med den tyska texten "Arbeit macht frei" - arbete skapar frihet stals i fredags morse.

Skylten beställdes av trion och en annan svensk kommer inom kort att åka dit för upplägget. Trion klarar sig givetvis.

Syftet var att kopiera av skylten. Man skulle börja med att sätta upp den i kungliga huvudstaden Stockholm, först.
Den skulle pryda ingången till arbetsförmedling och försäkringskassa.

Innan vi skulle avlägga våra riksdagsröster nästa höst, så skulle hela landet vara lika fint utsmyckat.

=======================

I övrigt läser jag som vanligt förståndiga tankar från Aftonbladets Katrine Kielos.
Hennes analys av Reinfeldts så kallade jultal stämmer väl överrens med min.

Att se Reinfeldt stå där mellan två julgranar och prata…Man liksom bara väntade på att Piff och Puff skulle dyka upp också. Men Göran Hägglund och Maud Olofsson var på behörigt avstånd…

Till sist kan jag bara konstatera, till skillnad från Katrine Kielos:
Jag är lycklig över att statsministern inte önskade en God Jul!
Så mycket elände som regering lyckats med, så hade det varit ett hån.

SFI-kurs

Hört på SFI-kurs(Svenska För Invandrare).

Läraren:
- Ja, Ahmed nu läser du de två första raderna, se så...
- ...en bok, flera bokar, säger Ahmed.
- Braaaa! Nu tar du nästa två rader.

- En bok, flerka bokar.
- Nä, nu blev det nog allt lite fel väl? menar läraren.

- I de två första raderna handlar det om träd, i de andra som kommer efter om böcker. Förstår du Ahmed?
- Men va fi fan. Bok som bok. Den heta bokar vad än vara, tycka ja.

- Ja, ja, Ahmed. Det är därför du går denna SFI-kurs för att lära dig vårt språk. När man talar om flera träd i bokform så heter det böcker och när man talar om flera böcker så heter det bokar.
- Fast nu sa jag visst fel. Tvärtom ska det vara, förstås.
- Äh, fan Ahmed! Vi skiter i detta och går och fikar istället.
- Ja, fi fan, kuligare.

Ta i trä - Woods

Woods har nu avhandlats så mycket att det finns nog inget kvar att säga om honom.

Vad man undrar är väl möjligen hur alla kvinnor runt om honom tänker.

För att vara otrogen vet jag att det krävs två personer. Annars blir det liksom inte mycket till hångel. En handtralla av Woods kan knappast anses som otrohet.

Att idrottens mest betalde man skulle vara attraktiv av kvinnor är väl ingen större hemlighet. Finns säkert många som skulle kunna tänka sig lite sängvärme med honom.

“Tigergate” kallas visst nu allt av media om Woods.

Ja, ja…låt nu han vara i fred och koncentrera oss på lite andra betydligt viktigare saker.

Hål i kroppen

Piercing?

Nä, det är minsann inget för mig det.
Ändå har jag plågat min kropp å det grövsta. Jag fattar det inte…

Att handla kläder är inte min grej, det vet de som läst här innan. Men man måste ju ibland…

Så då går jag till affärer där det finns kanonbra personal. De får helt enkelt hjälpa mig.

Härom veckan var jag på jakt efter nåt tröjlikt – kanske. Ja, jag visste väl inte riktigt.

Inne i butiken ser jag som vanligt förvirrad ut, tittar runt och flackar med blicken som nån påverkad dåre.
Det är då som den bedårande expediten kommer fram och kvittrar:

- Kan jag hjälpa till?
- Skulle tro det! sen berättade jag mitt ärende och vad jag var ute efter.

Typ tre minuter senare står jag inne i provhytten med tre tröjsaker, eller vad det nu heter.

De två första gör sig inge vidare över min stora mage. Nä, fy!
Men den tredje verkar lite lovande och småfräck. Har till och med blixtlås på övre halvan.

Jag kränger den över skallen och rättar till plagget. Hmm…ja…den kanske kan passa.

Men blixtlåset måste man ju dra upp, man kan liksom inte ha det öppet ner på halva bringan. Tar tag i låset och ska dra upp…

Men icke. Den satt fast. Jag kränger med mina prinskorvar till fingrar. Börjar bli förbannad.

- Hur går det, Karlsson? undrar expediten.
- Jo, för fan det går bra…säger jag och sliter till i blixtlåsen.

Blixtlåsen går igen med en djävla fart. Det svider till nånstans och jag tror jag ska svimma. Jag skriker till.

- Vad händer? undrar expediten.
- ARGGHHHH!!!!!! får jag ur mig.

Låset har pricksäkert lyckas köra in och sätta sig i mitt ena bröst! Eftersom jag har ganska toppiga vårtor så har låsets tänder gått rätt i det högra bröstet.

Jag kan se att det sitter fast utav bara den.
Känner på mig att nåt måste göras. Så jag liksom öppnar dörren i provhytten och förklarar läget för expediten.

Hon bara stirrar, säger inte ett ljud.

Efter att ha krånglat mig ur skruvstädet så lämnar jag tillbaka två tröjor och köper den med blixtlås.
Jag tänker: Vem fan vill köpa den tröjan nu, sedan en gubbe kört en tutte i låset?

Om jag ska använda den?
Nja, det vet i katten det. Först måste jag nog skaffa skydd då.

Bh, nästa antar jag.

Dags att omvärdera

När jag gick i skolan en gång i tiden så fick man lära sig vad ett i-land respektive u-land var.

I-land stod för industriland och u-land för utvecklingsland.

Idag har vi snart inga industrier kvar i i-länderna. Så vad ska vi kallas för då?

 

Själv tycker jag att vi alla är u-länder.

Det vill säga vi utvecklas.

Tv-mys

Äntligen!
Ikväll ska jag ha en mysig stund. Helt själv.
Jag, en fåtölj och nåt bra på tv, lite gott att dricka, massa ljus som brinner. Bara mysa framför tv:n.

Sån var planeringen.
Tills man kollar in vad som visas på tv numera en lördagskväll.
Upptäcker att det finns typ inte ett skit att se.
Fel. Jag menar massa skit att se och inget vettigt, alltså.

Tv-kvällar är tydligen inte lördagar, i alla fall.
Men jag sörjer inte. Jag har böcker som väntar på att få bli lästa, som tur väl är.
Fast jag hade liksom inte planerat att ta fram dem ikväll.
Men ju mer jag tittar över tv-tablåer så slår det mig: Tur jag inte har en djävla massa tv-kanaler och betalar dyrt för att sen inte se på tv.

Aja, ett par rullar porrfilm med några bröstförstorande kvinnor som tar den i analen, kan ju också rädda en tv-kväll.
Har man sett en sån porrfilm, så har man sett dem alla.
Inte ens det är kul längre.

Vad fan är det för fel på tv-mediet?
Måste alla göra samma djävla program och sen köra dem i olika upplagor på olika kanaler?
Jag ser snart ingen skillnad....

Tack – Aftonbladet – för dyngan

Det är då allt bra att tidningen Aftonbladet finns.
Vad skulle man gjort utan den?

Tja, sparat pengar givetvis.
Efter ett dagligt inköp av tidningen i över 30 år överväger jag starkt att låta bli köpa den.

Senaste veckan dras betyget ner rejält. Inte minst att en utomlandsreporter ska behöva skriva om Woods och Elin varenda dag….

…lägg där till Ankan som ska ha kalender, dvärgar och allt annat skit.

Journalistiska lågvattenmärken som förmodligen knattereportrar på Kamratposen borde prestera bättre.

Otroligt är det faktiskt.
Att skriva om en sån dynga när det samtidigt är kris på flera håll, både inom landet och utomlands, det måste vara tjänstefel.

Aftonbladet måste hosta upp sig rejält. Syna våra politiker mer i sömmarna, ställ dem mot väggen, ta upp ämnen som berör.
Det är er skyldighet!

Med fasa kan jag se in i framtiden. Då kommer allt mer den tyngre journalistiken vara som bortblåst. Tyvärr är det mer yta och glättighet som kommer vara då. Djupet och analyserna kommer att förpassas till andra ställen.

Och på den punkten är jag övertygad om att fler stora bloggar kommer ta över. Kanske kommer de också att skrivas av journalister som faktiskt tröttnat på att aldrig får analysera och arbeta på riktigt.

Måtte jag ha fel. För det är viktigt med analytiska media. Inte minst är det en demokratifråga.

Man kan faktiskt som journalist också vägra skriva om saker man tycker har för dålig bäring. Det har jag själv nekat till, även om det blev gnäll.

Men jag gick i alla fall med högt huvud!

Så bättring nu alla journalister, en känga i synnerhet till Aftonbladet.

 

Aftonbladet: Det var mitt fel